jag har tur som lever.
både igår och idag kunde jag fan ha dött. vinterväglag är inte att leka med. kan ju tillägga att pappa körde bilen idag, och vi kom till en korsning och han skulle stanna, bilen bara gled, rakt ut i den korsande vägen där det kom en traktor från vänster och bilar från höger. jag ser det i ögonvrån och bara blundar och biter ihop medans pappa säger "jävlar jävlar jälvar" och göra allt han kan för att stanna.. läskig känsla, traktorn hann se oss SOM TUR VAR! (och eftersom det var en traktor så körde den inte så fort, hade det vart en personbil, då hade det smällt kan jag lova) och vi snurrade runt och alla bilar fick vänta på oss.. haha stackars min pojkvän som också satt i bilen och igår utsatte jag honom för en yttligare nära döden upplevelse. jag var påväg ut i rondellen när det kommer en bil (en snövall var så hög så jag såg inte bilen) kan ju tilllägga att igår var inte min dag. hände en hel del otrevliga saker om vi säger så. inte okej! men alla dagar kan inte vara bra.